Jag och Robert Laul

Jag heter David, han heter Robert. Jag är 25 år, han är 30 år. Vem pratar jag om? Robert Laul såklart! Robert jobbar på Sportbladet och ägnar sig större delen av dagen åt att skriva i sin blogg om allt mellan himmel och jord när det gäller sporten som vi båda älskar - fotboll. Somliga kallar honom för "Sportjournalismens Daniel Nylén", en riktig skvallerkärring alltså. Bra eller anus? I alla fall, surfade in på Roberts blogg ikväll under reklampausen för Prison Break så jag kunde se om något intressant fanns att läsa. Både ja och nej. Det mest intressanta var att killen har haft 3 miljoner sidvisningar sen bloggen startades i juni. Läs här. "Så vill jag också ha det", tänkte jag för en stund. Jag skickade iväg en förfrågan via ett mail till Robert, känns mer personligt att säga Robert, och frågade om ett gästinlägg på hans blogg var på sin plats. Nu väntar jag olidligt mycket på Roberts svar!

Vad skulle jag skriva som gästskribent då? Zlatan är ju ständigt ett aktuellt ämne, dock inte särskilt nyskapande. Kan man vara nyskapande när det gäller blogginlägg förresten? Kanske borde jag ägna mig åt grävande journalistik? Är Tiina Rosenberg mamma till Markus Rosenberg? För det första är det alldeles för pretentiöst med ett blogginlägg som bygger på ett grävande journalistiskt scoop. För det andra kan jag knappast kalla mig varken grävande eller journalist. Synd. Har jag något överhuvudtaget att skriva om....

Det kanske var dumt att skicka iväg ett mail till Robert så här i efterhand? Säkerligen finns det en naturlig orsak till att Robert har 3 miljoner sidvisningar medan jag har 287 sidvisningar (senast uppdaterad 00:08, 7 Februari, 2006). En dag ska jag också ha en lika bra blogg som Robert, det ska jag. Genom att försöka göra det omöjliga når man högsta graden av det möjliga, i alla fall om vi får tro vår käre vän Strindberg.

För övrigt tror jag att Lasse Nilssons målsuccé var en engångsföreteelse och att Emir Bajrami blir årets komet i Allsvenskan.

Tack på förhand, D